cornelia

heejsan, jag har bara lust att skriva massa just nu. det är så mycket jag undrar över och som jag aldrig vågar fråga efter svar. jag kan gämföra mitt liv från ett halvår sen och nu. det är så himla mycket som har förändrats. jag har förändrats så himla mycket och många av dom som var mina bästa vänner har jag nästan börjat hata. jag vet att jag har förändrats så himla mycket. jag var den blyga, fula tjejen som aldrig sa det jag tyckte, men nu lixom. jag tvekar inte. jag trivs med mig själv för första gången i mitt liv och jag menar det. jag har aldrig förut haft någon bra åsikt om mig själv. men nu när det är som det är så är det så många som snackar så himla mycket skit. jag vet att folk snackar mycket skit om mig för att jag inte är som jag var förut. jag säger vad jag tycker och har åsikter och jag har förändrats mycket. och egentligen bryr jag mig inte vad de andra tycker. men ingen gillar att vara hatad. och jag kan inte fatta hur ens föredetta bästa vänner kan bara bryta kontakten helt för att de tycker jag har förändrats för mycket. jag är fortfarande samma person fast med mer åsikter. jag blir bara så sur, för man gör inte sånt. och jag tror inte att så många bryr sig, men jag vill bara skriva ner det här någonstans. du behöver inte läsa. och jag vill bara säga en sak till dej, du vet vem du är. och det är att jag bryr mig inte längre. ditt skit snack berör mig inte längre. jag har börjat fatta att de vänner jag har är mycket bättre än dig! du är inte värd mina tårar längre. du ska också veta att jag har bölat så jävla mycket för att jag har känt mig svikt. men jag orkar inte bry mig längre, du är död för mig. du finns inte längre.. jag undrar i bland varför jag har brytt mig, jag har de bästa vännerna jag någonsin kunnat önska mig. det kan inte bli bättre! de människorna är allt jag behöver! de har stöttat mig genom allt och torkat mina tårar när NI svikit. jag vet att jag inte alltid har funnits där för er heller, men jag har i alla fall försökt. det känns som att det är jag som många komma springande efter er för att vi ska kunna vara vänner. måste inte ni också kämpa lite? jag orkar inte med att ni tar min energi längre. jag vet att jag inte har lika många vänner i min klass till exempel. men jag har nya, mycket bättre vänner. som inte ger upp. som kämpar för våran vänskap. det gjorde aldrig ni. och speciellt inte du. jag hoppas du förstår att det är dig jag snackar om, för vi har så jävla många minnen. både bra och dåliga och jag kommer aldrig glömma dom, men det kommer inte bli fler.. jag vill bara fråga er. tycker ni att det är så dåligt att förändras så man själv mår bra? ni verkar ju bara vilja sabba allt.

 
eran cornelia